Hejsan alla
Tänkte att jag skulle berätta om Skåne resan.. Fredagen den 24 juli så åkte jag och Izabelle med mamma/mormor och brosan/morbror ner till Skåne vi skulle ta natt tåget. Kl 22.04 gick tåget från Uppsala till Stockholm och Izabelle ville verkligen inte sova. Hon somnade på tåget mot Stockholm. La ner henne i vagnen. Och vi började förbereda oss att ställa oss först så vi kom ut först då nästa tåg skulle gå 23.19. Men runt 22.40 så tvärnitar tåget. Hade jag inte hållit i vagnen så hade Izabelle åkt igenom hela tågvagnen. :(. Mamma sa bara det är ett "djur" då hon inte ville det skulle vara en människa. Tåg kontrollanten meddelade att något hade blivit påkörd men dem visste inte vad och alla sorters räddningstjänst skulle komma. Efter 2 min så såg man Brandbil med blåljus komma. Efter ett tag kom kontrollanten och berättade att det var en man som gick på spåret rakt mot tåget som tog sitt liv :(. Antingen så var han full eller påverkad av droger eller inget alls och helt enkelt ville inte leva längre. Gud vad jobbigt det var vi satt typ 2 timmar på tåget innan vi kom vidare. Men tåget körde så sakta så vi fick stanna igen och då var det mer som skulle städas. Tågen måste ju städas innan dem kommer in på stationen. När tåget var klart så körde vi i 190 fart in det gick jättefort fortare än vanligt. Men innan tråget körde så behövde vi även en ny lokförare. Tänk på att en lokförare som råkar köra över något har ju men resten av livet. Och man vet aldrig igen när lokföraren vågar köra igen. När vi väl kom in till Stockholm strax innan 02 tror jag hon var så hade vi såklart missat tåget ner.
Men Sj stod för hotell övernatten så vi sov i Stockholm på hotell. På morgonen så gick vi in till Sj och fick nya biljetter och då stod dem för det med. Tyvärr så hamnade vi i en tyst kupe med min lilla tös som snart är 3 år. Och hon skötte sig jättebra.
Vi åkte hem på onsdagen istället för lördagen då mitt ben bara blev värre och värre och jag ville kolla på Akademiska sjukhuset vad det var. Och jag blev skickad hit och dit. Och dem vet fortfarande inte varför jag har fruktansvärt ont. Men skönt att röntgen eller ultraljud på benet inte visar sig någon skelett skada eller en trombos (propp).
Här kommer lite bilder från Skåne i alla fall
Mina tankar går så klart till den lokföraren som körde tåget och som får leva med detta resten av sitt liv. Jag hoppas att SJ har krishjälp/kamratstödjare som kan stötta honom i detta.. Detta är den största anledningen till varför man som passagerare inte får sitta med hos föraren, just pga påkörningsrisken.